HEM        NYHETER OCH ARKIV        FÖRDETTINGAR        KONTAKTA OSS        SPORT      KULTUR


It ain’t over until the fat lady sings - ett vinterminne


En fredagskväll i vintras var det snöbollskrig. Inte vilket som helst heller, låt er inte bli lurade. Nej, det var det mest fantastiska snöbollskriget på flera år. Vart man än tittade flög det snöbollar och hela himlen målades vit av puder som virvlade i luften likt konfetti. Vi var alla för oss själva i denna strid och vi kämpade alla som om det vore vår sista kväll i livet.

Jag hade lyckats hålla mig relativt intakt när det började lida mot sitt slut och hade fått till en hel drös med magiska träffar, ni vet sådana då man verkligen känner att den där satt perfekt. Där låg jag gömd bakom en stubbe täckt av tjock vit snö som dolde det mesta av mig.

Plötsligt gick det upp för mig att det hade blivit väldigt tyst. Allt som hördes var vindens sus och mina andetag som blev mer och mer ansträngda för varje sekund som gick. Jag började bli riktigt nervös och förstod direkt att det var något som inte stämde. Det var helt enkelt för stilla.

Jag skulle precis ställa mig upp för att se var alla befann sig någonstans, då ett ljud hördes i snön bakom mig. Det var inte något högt ljud, men snön knastrade till tillräckligt mycket för att jag skulle vända mig om.

Attacken var oundviklig. Som från ingenstans kom nu minst 30 snötäckta dårar springande mot mig i full fart och för ett ögonblick såg jag nästan hur mitt liv passerade revy. Så jag böjde mig ned, rullade ihop en snöboll med sann precision och intog position. För jag tänkte ju inte ge mig utan en fight.

Charlotte Arp

 

SUUM  CUIQUE - VI OCH VÅRT 2010